Återvänder

Jag har tänkt mycket, men efter all fin respons från fina människor och tid till eftertanke så vill jag fortsätta blogga. Den här bloggen är en del av mig och inget jag bara vill ge upp med. Även om jag inte kommer att kunna uppdatera den lika mycket som tidigare och kanske inte kunna svara på alla kommentarer. Den är min terapi. Jag har lagt så mycket av mig i den.

 

Mitt hastiga beslut om att sluta blogga berodde delvis på en tråkig nyhet om en familjemedlems sjukdomstillstånd som vände min värld upp och ner. Det är inget jag tänker fördjupa mig i här. Jag tänker därför inte ta bort det som ger mig styrka i vardagen, vilket är bloggen. Jag tänker inte bry mig om vad andra tänker och tycker, de med avsikter att såra, som anser att det jag gör är fel och att jag är naiv som delar med mig. Jag är ju bara en tönt som inte har något vettigt att komma med. Jo, för det är precis det jag är en töntig, nördig, tråkig, halvnaiv, smått galen, glad och alldaglig tjej. Det är det som gör mig till den jag är, och det är jag stolt över. Och om man tycker det jag gör är fel, tycker jag inte man ens ska ägna sig tid åt att gå in här och läsa det jag skriver. För tid är värdefullt och energi bör läggas på saker som man tycker är bra.

 

 

 

Det jag istället vill dela med mig av är att jag ska börja studera biovetenskap inriktning farmaci nu till hösten på Karlstad universitet, vilket jag är superduper glad för. Jag kom på att jag ville läsa till farmaceut när jag satt på apoteket och väntade på ett recept. Då kom tanken: vilken jäkla tid de tar på sig och va långsamt de jobbar! Sen träffade jag min gamla barndomsväns far som berättade att min barndomsvän skulle läsa till apotekare. Det hade jag aldrig hört talas om typ och tänkte att det lät intressant.

 

Eftersom jag ville ha ett yrke som är lugnt, där man inte behöver ta med arbetet eller människors problem hem(vilket jag tidigare märkt att jag inte klarar av när jag praktiserade som lärare) samt att kemi faktiskt varit mitt favoritämne under hela högstadietiden och att jag tom. fick kemistipendium av ett läkemedelsföretag i staden, fick mig att komma in på detta spår.  

Under gymnasietiden hade jag en lärare i kemi som gjorde att jag tappade intresset för ämnet då han var otroligt dålig på den pedagogiska delen, dessutom var han tråkig. Men i våras när jag skulle söka kändes det bara helt rätt! Min dröm sedan jag var liten var ju dessutom (som alla som känner mig vet) att bli läkare och studera medicin på universitet. Nu kommer jag studera medicin som ämne, vilket känns lite dejavu faktiskt.

Jag kommer kunna jobba redan efter tre år, men kan fortsätta plugga i fem år eller längre. Var jag hamnar det vet jag som sagt inte än och hur det kommer att gå med all kemi ska bli riktigt spännande att se J En sak är säker och det är att jag saknar skolan enormt nu och ser fram emot att slockna med kemiboken i soffan av allt plugg.

Oj vad långt det här inlägget blev. Men jag är otroligt glad för vad lite tid och kunskap kan få än att inse vad som verkligen är värt att lägga energi på.  Tack alla Ni fina människor som stöttar med Era peppande ord, både här på bloggen och utanför, Ni är bra fina och det värmer!

 

 

Hejdå bloggen

Nu har jag bestämt mig för att sluta skriva här. Det var kul så länge det varade, men nu gör jag slut med dig min kära blogg. Idag börjar ett nytt, lyckligt kapitel i mitt liv. Jag har kommit in på min drömutbildning  som börjar redan i augusti och har mycket att ta tag i. Jag kommer inte hinna med att blogga något mer och därför bestämde jag mig för att ta detta beslut.
 
Det var roligt och jag har lärt mig massor. Men nu ska jag fortsätta i en ny riktning. Lycklig och glad, nu går jag vidare.
 

It's better to feel pain, than nothing at all The opposite of love's indifference

Mitt fotvalv hade tydligen sjunkit på höger fot.. Läkarn började dock klaga på min hållning och mina svaga ryggmuskler, han förklarade tydligt att jag behöver träna styrka. Japp, hurtig som man är så tänkte jag bevisa läkarn att jag kommer fixa detta och det blev ett kärt återseende av bodypump redan samma dag. Eftersom jag inte kan varken gå eller springa ordentligt nu, tills jag fått tillrätta på problemet, så får gymmet bli min räddning.
 
Annars är ju långdistanslöpning min grej. Förra sommarn sprang jag mellan 8-10 mil i veckan och målet i år var att fortsätta och öka distansen. Men inte alltid kroppen som hänger med viljan. Jobbigt nu är det när jag måste inse att det är problem att bara gå ut och gå med Elise..
 
Bjuder på mina älskade The Lumineers.
 
 
 
 
 
 
 
 
Måste ta tag i hälsan nu
Upp