And if somebody's going to make it then this somebody ought to be you

Yes, jävlar, va jag äger!!! Alla rätt på första tentan förstås ;D, men också godkända uppgifter! Denna vecka började så bra. Känner mig enormt taggad. Livet är så förbannat bra. Lycka på hög nivå!

 

 

And if somebody's going to make it
then this somebody ought to be you
And I keep telling my reflection
Ambitions are already starting to fade


Medicinen

Livet består av en berg- och dalbana. Ibland är det skit och ibland är det underbart. I alla fall mitt liv är baserat på kontraster. Vilket jag både älskar och hatar. Försöker dock inte blanda in för mycket av min personliga sfär i bloggen. Vill inte blanda in mina nära och kära helt enkelt och relationerna till dem. Det är en svår balansgång. Men att jag ständigt förändras har nog de flesta som följt bloggen länge insett, men det gör nog alla människor och det för med sig nya utmaningar.  

 

Colin Nutley har en förmåga att fånga just den här känslan av förändring i filmen Medicinen.  Jag kan inte annat än älska den och Helena Bergström som är så brutalt skön. Det var många gånger jag garva så mycket att jag höll på att sätta popcornen i halsen. Värd att se.

 

 

Kvantkemi, livet som distansstudent och fina vänner

 

Första veckan som student avklarad. Jag har chockat mig själv med att fatta (och verkligen gilla) att beräkna kvantkemi. Jag har gjort beräkningar i Excel, fått hem labbrocken, och haft en massa föreläsningar i kemi. Jag läser allt på distans och det krävs en enorm disciplin och ansvar för att klara av det. Att plugga 100 % i huvudtaget kräver en del plugg. Jag åker in till universitet på närträffar och laborationer endast. Allt annat kör jag via datorn.

 

 Men det är inte första gången jag gör det och redan i gymnasiet fick jag fria händer med vissa ämnen och det var då jag märkte att jag har en fallenhet för att arbeta självständigt. Jag blir mycket effektivare då och presterar helt enkelt bättre. Mina krav är alltid höga så det har aldrig varit något problem.  Därför kände jag mig helt trygg i mig själv när jag började nu i veckan, då jag visste vad det handlade om. Mitt schema är fullspäckat med plugg. Mitt sociala nätverk har blivit lidande pga.  detta, då mitt ansvar är lite större än många andras och jag måste se till att jag får gjort det jag ska och inte bara sitta hemma och strunta i allt. Tror därför att jag som distansstudent lägger ner mycket mer tid på plugg än övriga studenter. Jag har ingen att fråga om hjälp (förvisso kan jag maila lärarna), jag pluggar allt själv och ser till att se alla föreläsningar även om jag inte behöver åka dit. Men det är så jag presterar bäst som sagt, jag vill göra allt själv. Måste alltid vara bäst av någon anledning, spelar ingen roll i vad. Dessutom passar livet som distansstudent väldigt bra för mig som aktiv hundägare.  Varken Elise eller jag lider av det, om man säger så. Utan det gynnar verkligen oss.

 

 

Därför blir jag så lycklig när jag har så fina vänner som finns kvar vid min sida trots att jag inte alltid kan finnas där för dem. Som en vän sa till mig igår ”Catrine du har alltid varit sån, jag förlåter dig oavsett”. Det betyder så mycket att mina vänner accepterar mig för den jag är och min väg jag väljer. Och att de finns kvar och stöttar mig ändå! Man märker ju i längden vilka som är dem sanna vännerna och som finns kvar i våt och torrt. För jag är som sagt inte den lättaste att vara vän med, när jag har mina perioder och går in i nåt fullt ut.  

Nu blir det en tenta i laboratoriesäkerhet som gäller, och ikväll blir det bio. I helgen blir det plugg, kanske ett glas rött till, ett par tända ljus och varför inte lyssna till vackra Left for America av Ciaran Lavery till det hela, hmm.. att plugga ska vara tråkigt.. nja det blir vad man gör det till ;) 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp